160723

2016-07-23
02:19:33

Det är fortfarande ett mysterium för mig, någonting jag aldrig kommer att förstå mig på.

Jag kan sätta mig tillbaka och inse mina egna misstag utifrån ett nytt perspektiv. Vilket får mig att må illa. Ish halva jobbet avklarat, snart klart på riktigt - hoppas jag. Det finns inga garantier, men nästa vecka är min deadline. Närmare bestämt - onsdag. Med eller utan inflytande, jag skiter i det och gör det för min skull. För mitt samvetes skull. Jag avstår mig från allt annat ansvar.


160627

2016-06-27
02:23:30
Jag kan inte låta bli. Jag har hela tiden varit hundra procent säker på att min teori stämmer överens med verkligheten. Används osanning för att rädda situationen? Jag håller stenhårt fast vid min teori, för har man inget att dölja så gör man heller inte ett medvetet val att dölja det. Jag har stenkoll, jag har testat och jag har funderat. Att orden motbevisas stärker min teori vilket samtidigt sätter detta i en svårare position. Eller....

Kanske är det jag som behöver räddas från mitt psyke? Är jag för skadad? Söker jag upp problemen eller söker dom sig till mig? Vem kan skilja på rätt och fel?

Allt handlade om tid och rum. Detta var som sagt en jobbvecka, en jobbvecka utan sömn där minsta lilla tanke analyserats. Jag behöver ingen som besparar mig sanning genom att gömma den? Jag behöver någon som har viljan nog att bevisa att det kan ske en förändring genom att ärligt och öppet förmedla den. Tills dess håller jag fast vid det jag tror att visa beslut behöver en eftertanke. Jag föddes inte igår.

160625

2016-06-25
01:43:30
Jag avvaktar lite till. Dock stämmer fortfarande min teori, den som sitter printad i skallen på mig. Jag kan inte få bort den, den bara finns där och jävlas.

Fredagar är värst. Det är ensamma dagar från början till slut. Jag kommer inte ens att märkas, jag lämnade tidigt. Nästan direkt, men egentligen spelar det nog ingen roll. 

Glad midsommar!

160619

2016-06-19
09:35:14
Jag hade planerat, i tankarna var allting klart... Bara ett sista moment kvar. Jag möts ständigt av tomma löften och ord. Det mesta av skitsnacket kan jag ta, men någonstans måste jag få sätta stopp? Jag blir lurad till att blicka framåt, lovad saker hit och dit med samma resultat gång på gång. 

Det håller inte i längden. Det handlar numer om ett väl igenomtänkt beslut för jag orkar inte mer. Ingen som lyssnar och tar till sig, spelar bort varje chans man får. Självprioritering, en tydlig sådan. Från och med nu ska jag göra detsamma.

100604

2016-06-04
01:24:39
Jag saknar det där lilla extra i vardagen som får en att le. Ingenting kringgår de vanliga rutinerna, samma sak dag ut och dag in.

Jag är rastlös, uttråkad och fullkomligt lättirriterad. Är det ens värt det? Jag fortsätter att hålla huvudet högt. Litar på att det finns där och att det en vacker dag kommer att bidra med lite glädje. 

En hopplös jävla vardagssyssla, precis som allt annat. Ojämna veckor är dom bästa, då får man lite av allt. Den som spar, han har... och slipper då leta. Jag är sänkt på alla nivåer. När kan jag ta igen mig? 

Prioriteringarna tog mig dit.

2016-05-09
23:50:08
Jag är inte längre där
Jag är någon annan stans
Jag är inte längre där min vän
Jag är någon annan stans

160504

2016-05-04
23:47:25
Visas inget intresse för att gå in och diskutera det på djupet finns heller ingen mening med att uppmärksamma det på ytan. 

Jag har tusen gånger om fått bekräftelse på hur oviktigt det är. Varför ska jag prata när ingen finns där för att lyssna? Jämt och ständigt samma grej. Varför ska jag hela tiden vara den som ställer upp? Är det värt att riskera att förlora detta? Så många frågor utan verbala svar. Jag är lost. Jag vill inte mer.

160501

2016-05-01
01:28:25
Allt är ensidigt. Varför skulle mina ord betyda något? Jag behöver en kick, allt faller isär. Monotont och osunt, jag är så jäkla blåögd. Jag blir förbannad, jag vill ju inte. Kan jag inte bara ge upp? Avståndet är tillräckligt stort nu, jag kämpar för ingenting.


160310

2016-03-10
23:23:59
"Det finns inga rätt och fel. Det finns bara antingen eller eller."

Tack och lov för att jag ibland kan fly verkligheten. Det är tufft när den kommer ikapp men jag kämpar på och försöker att låta bli att tänka och analysera. Det är dock min specialitet. 

Veckan är avklarad och nu tar jag välförtjänt helg. Tack och hej.

160305

2016-03-05
01:19:15
Det är inte värt att bry sig om.
Det är inte värt att lägga ner tid & energi på.
Det är ett slag rakt i ansiktet,
en riktig jävla käftsmäll.

Det här är inte kul. 
Jag menar det verkligen.

160121

2016-01-21
23:09:20
Jag är nervös, stressad, otålig, känslig, orolig, maktlös, gråtfärdig, jobbig, osäker och ensam.

Vem håller min hand när jag går över vägen?

Kommer allt att bli normalt sen igen?

Det är påriktigt.

2016-01-06
03:47:07
Allt är inprintat i mitt huvud. Jag kan inte tänka på annat. Jag har min trygga punkt och jag håller i den stenhårt. Behöver luta mig mer än någonsin nu.

Den nya resan har börjat, jag har med mig allt. Jag ska nå upp till alla mål, en vacker dag kommer vi att se det vi vill ha. Men det är en lång väg dit och jag kan inte gå ensam.

Det är något i det hela som stör mig. Något jag har svårt att förstå. Handling är huvudrollen, det är det man vill se. Jag kan inte koppla det jag ser med det jag hör. Jag är fortfarande inte okej. Okej?

Slöseri med tid?

2016-01-06
02:06:35
19.21
19.22
19.23
19.24
19.25
19.26
19.27
19.28
19.29
19.30 - Förändring och hejdå.

Vad är sant och inte? Jag är lost.

Nytt år - samma jävla möjligheter.

2016-01-04
23:18:14
Allt handlar om att välja sina tillfällen.
Jag förstår så himla mycket, nu är det också bekräftat. Jag har haft rätt hela tiden, det gör så jävla ont. Det är "på beställning" som gäller men jag förstår inte varför? Jag förstår inte felet? Jag försöker verkligen leva upp till dom högt ställda kraven, men girig vill ha mer. Det håller inte.

Det är inte värt det.

2015-12-26
02:48:25
Ibland finns man helt enkelt inte.

151217

2015-12-17
01:30:23
Senaste dagarna har varit extremt tuffa, psykiskt. Jag bryter ständigt ner mig själv och har haft sån grov ångest över det. 

Jag kämpar på och håller huvudet högt, mina planer ska gå i lås. Så enkelt är det, med start imorgon. Jag är utmattad, att ständigt ge över 100% tar på krafterna. Överallt och hela tiden, jag får ingen chans att slappna av. Jag ser fram emot dessa fyra lediga dagar, jag förtjänar dem. Även om jag även då kommer att vara över 100%, men det är okej. Vila får jag göra när livet tillåter det.

151128

2015-11-28
02:50:59
Jag har kommit på en sak som skulle få mig att må otroligt mycket bättre. Jag vet vad jag behöver och jag lyssnar noga på mig själv.

- En eller två minuter, varje kväll. Det skulle göra så extremt mycket.

En klapp på axeln så är allt över. Men jag sover inte.

151127

2015-11-27
02:51:48
Den privata bloggen är den ultimata räddningen i mitt liv. Där kan jag skrika, gråta, skratta, berätta, beskriva och förklara. Där får jag utlopp för alla känslor jag har inom mig, utan tjaffs, kommentarer, kalla blickar. Det känns som att någon lyssnar, bara lyssnar. Det är skönt. Speciellt stunder som dessa. #sömnlösnattijordbro

Pepptalk med mig själv.

2015-11-27
00:23:10
År tvåtusennio, närmare bestämt den tjugosjunde augusti. Alltså lite mer än sex år sedan sa jag någonting riktigt klokt. 

Varför kan jag inte ta till mig dessa ord? Reflektera över dem och applicera dem i mitt nuvarande liv och mina nuvarande tankar? De platsar in så jäkla bra och jag behöver dem. 

Jag blir imponerad över mitt dåvarande jag. Jag stod verkligen upp. Nu har jag lagt mig, men jag krigar uppåt igen. Hejja mig, jag ska nå toppen!

151126

2015-11-26
13:29:29
Vad gör man när man känner att man inte räcker till? När man sliter in i det sista utan att det märks? När fokusen ligger någon annan stans? Jag vill bara lägga mig under täcket, försvinna och hoppas på att allt har löst sig när jag kommer tillbaka. Den typen av magi hade varit perfekt. 

För just nu hinner jag inte med och jag hinns inte med för den delen heller.

151115

2015-11-15
01:21:02
Vaken? Ja, klarvaken.
Jag fungerar inte som människa längre, det finns liksom ingenting kvar. Någonting jag inte uppskattar har tagit kontroll över mig. Jag orkar inte. 

Omtanke på riktigt är nyckeln till allt. Det är vad jag behöver. Jag är inte stark nog, när det väl kommer till kritan är jag chanslös. Kom ihåg det. 

151110

2015-11-10
00:48:49
Helt rätt! Förtjänar inte ett piss.

Idag bestämde jag mig, det kommer inte att hända igen på ett bra tag. Det här har tagit hårt på mig. I över en månads tid har jag varje dag stått framför en spegelbild jag helst av allt vill krossa.

Jag har mestadels valt att ignorera att jag blir undanknuffad för bättre saker. Jag vet inte om det är girigheten eller egoismen som beslutar. Någonstans där är jag lost.

Att hela tiden bli underskattad är något jag stör mig på. Jag vet. Jag väljer att spela med. På så sätt lär jag mig vilken sida du väljer. Jag skiter i vilken färg det är, just nu är det saksamma - lögn som lögn.

Allt handlar om att noggrant tänka efter före. Vi ska se vad som hittas på nu. Det går inte att räkna med mig, de chanserna är bortspelade nu. Det finns massa saker att kompensera detta med, det handlar om att reflektera över det jag hela tiden sagt och de frågor jag haft som faktiskt betytt någonting för mig. Allt kommer inte serverat på silverfat, för att tjäna behöver man jobba. Tills dess håller jag avstånd.

Men vad spelar det egentligen för roll? Ett par meter bort så existerar inget av det här. Där är det frid och fröjd - jävligt skönt också. Det märks. Här... Här är det förbannat blött. Trots att det inte är värt det så kan jag inte hjälpa det. 

151109

2015-11-09
01:26:58
En sak är att lova någonting. En annan är att ta all ren jävla fakta och kasta det rakt i ansiktet. Om jag tog illa upp första gången, vad fan gör jag inte i såna fall andra gången?

Det finns bättre. Det finns så jävla mycket bättre. Jag är inte dum i huvudet, ärlighet är prio-fucking-ett. Ibland passar det inte och då håller man käften.

Jag är sänkt till botten. Nu tar jag mig inte upp på ett tag. Allt kan dra åt helvete, det positiva existerar inte längre. 

151108

2015-11-08
01:07:58
Det blir så fel i mitt huvud. Om jag är hundra procent inställd på något så ÄR jag hundra procent inställd på något. När motsvarigheten är noll procent, känns allting bara så meningslöst. 

Godhet.

2015-11-04
01:47:46
Att förlåta dina synder var ett misstag
Ett misstag
Jag bröt mig in i himlen
för att stjäla dina tårar

Allt vi gör får konsekvenser, så se upp med vem du sårar
Om jag bara kunde fylla mitt hjärta med godhet

Jag minns första gången jag såg dig
Ditt ego skymde solen
Den första dagen i mitt liv tog slut
Allt såg så mörkt ut, du var ljuset
men det började likna självgodhet


151102

2015-11-02
00:58:06
Jag vet inte vad jag ska säga...
Jag kan inte komma med något nytt, det är samma. Samma lika och fruktansvärt jobbigt. Jag finns inte. Inte alltid.

Ensamhet är det nyaste nya, jag har gett upp och jag stannar här. Ta vara på vad som är här och nu, allt går inte att pausa eller spola tillbaka.

Envägskommunikation när den är som värst. Jag tar det inte längre, jag är och har alltid varit hundra procent. Jag fattar inte varför och jag fattar inte hur? Det är ju inte värt det?

151023

2015-10-23
00:09:35
Dag 6. Jag är så förbannad på mig själv som berättade. Jag borde bara varit tyst, inga tecken på någonting.

Konstant ensamhet, en dominerande känsla inom mig. Detta kommer inte att sluta bra. Jag vill inte anpassa mig mer, fem minuter räcker inte till. Det är inte värt det. Jag kan inte ge 100%, jag vill inte. Jag förtjänar åtminstonde ett svar.. Eller?

Mitt tillstånd är inte okej. Jag är påväg att falla ihop totalt. Det är för mycket för mig. Jag vill bara prata, men det finns ingenting jag kan prata om. Jag vill iväg, från allt. Bara en timme eller två?

151022

2015-10-22
01:38:40
Dag fem nu. Fortfarande är ingenting som det ska vara. 

Inget intresse överhuvudtaget. Jag har gjort jävligt bra ifrån mig idag iallafall. Nöjd med min insats. Kör stenhårt imorgonkväll och en del på fredag, sen är jag fan i hamn. Jag ska vara i hamn.

Däremot blir jag psykiskt påfrestad av allt som sker runt omkring. Jag har tappat så himla mycket dom två senaste veckorna. Jag har hamnat på sidan och jag har svårt att ta det. Det är personligt, det måste vara personligt? Jag är så mycket starkare ensam, det är ett levande bevis. Jag önskar att jag syntes mer, det hade varit en sån stor skillnad. Jag har testat två gånger, det har inte fungerat. Jag tänker inte göra det en gång till, jag tappar det. Jag tappar allt och jag ger upp. Det är inte alltid lätt att fånga det man släppt taget om. Kom ihåg det.

151019

2015-10-19
23:06:30
Jag förstår ingenting? Inget intresse alls. Finns det något jag måste göra? Något jag måste ändra? Vad har jag gjort för fel? Vad är felet? Det passar inte alls? Jag är ett stort frågetecken.

Dag tre nu. Det är inte som det ska...

151017

2015-10-17
03:23:02
Det återstår att se vilken dag som passar...
Räkna inte med mig, jag kommer inte alltid att finnas där. Prioriteringar, väldigt usla såna. Det är jag som blir mest drabbad av skiten, det är det allra värsta. Jag totalförsvinner, du förstår nog inte hur jobbigt detta är. Mina satta gränser är uppenbarligen något vi bara kan kliva över. Jag är så less på att hela tiden behöva stå upp för att hålla ihop.

Sömnlös, fylld av tankar och sjukt jävla ensam och besviken.

RSS 2.0