150629

2015-06-29
01:41:20
En sån totaldiss var helt ärligt tuff att ta emot.
Antingen ger jag samma svar eller ett enkelt ja. Det jag behöver veta är hur jag ska göra? Bär jag ett eget ansvar här? Isåfall vore det bra om jag fick veta det.  Fast iofs vet jag nog redan. Etthundrasextioåtta timmar och ingenting. Ingenting riktigt iaf. Det här känns kört för min del.

150628

2015-06-28
01:54:26
Ingen bra känsla i varken kropp eller knopp.
Behöver någonting som säger ja. Här får du!

Finns inte. Finns ingenstans. Söker desperat i hemlighet. Får ta tag i saken i egna händer och leta vidare. Här fanns ingen lust.

150626

2015-06-26
02:23:33
Hur kan man låta så många möjligheter bara segla förbi? När man precis tagit beslut om att det inte ska ske? Är det på grund av att man inte orkar? Inte vill? Inte vågar? Inte kan? Fan vet jag. Ord betyder ingenting, det är så mycket skitsnack.

Det handlar om att alltid ligga ett steg före. Att aldrig på något vis hamna efter, då blir det mycket att ta igen. Att bara köra på och tro att allt är okej kommer sluta med en rejäl jävla överkörning. Ansvarstagande är värdefullt.

Att bara vända ryggen till är en enkel kortsiktig lösning. Denna natt kommer att bli jobbig, samma lika med morgondagen. Jag kände att det kanske skulle bli okej, nu är det typ värre? Jag vill inte mer, jag orkar inte en dag till.

Fan Saga. Var stark. Jag vet att du kan.
Låt ingen spela med dig. Inte okej på någon nivå. Alltid ett steg före... alltid. Och ha inte för höga förhoppningar på att det kommer att lösa sig, förr eller senare står du där med problemet i dina händer ändå. Det händer ingenting nytt.


Åh.

2015-06-25
06:45:02
Jag tål inte saker som går över gränsen på grund av lathet. Där går faktiskt min gräns.

150625

2015-06-25
01:38:54
Nu slutar jag:
- anpassa mig
- hjälpa till
- svara på idiotiska frågor
- låtsas att allt är okej
- hoppas
- fråga
- göra
- svara.

Läge för en riktig förändring. Imorgon finns ju. Imorgon finns det iallafall tid. Om vilja och lust finns där med, existerar inte problemet längre. Det handlar om energins kretslopp. Det går inte att bara få, det handlar även om att ge. Någonstans ifrån måste den komma, min är slut. Min tog slut för ett par dagar sen. Lägger man tid och visar vilja så kommer man framåt. Just nu backar jag hellre ur, jag orkar inte. 

Imorgon är vi tysta.

2015-06-23
22:57:47
Det här är ju helt jävla otroligt. Jag blir så trött på den ständiga flykten. Jag är trött på att hela tiden stå upp och att hela tiden själv behöva lösa problem som inte ens är mina egna. 

Jag är värd så jävla mycket mer. Jag ska inte behöva stå i bakgrunden och rädda upp den som faller. Vem fan ska rädda mig när det blir för mycket? Märks det ens att jag finns här? Uppskattas det överhuvudtaget?

Det skulle ju bli så mycket bättre? Vem vet? Kanske blir det bättre imorgon? Dags att ta tag i sitt egna, tänka efter varför jag ens är här. Hur mycket är jag egentligen värd? Allt är inte ett svarsalternativ, det ska vara konkret... till och med på riktigt. Imorgon tar jag en paus från detta, pausen varar tillsvidare. Är sjukt jävla trött på detta nu. Det är inte längre mitt guld att kriga för, jag har gjort allt jag kan. Tänk efter före, jag hjälper inte mera. Jag har tillräckligt ont.

150622

2015-06-22
02:13:53
"Jag" behöver suddas ut lite här och där. Det finns överallt och hela tiden. Det måste få finnas med, men helst inte hela tiden. Då finns det tomrum över som vi behöver fylla ut med annat intresse. Jag skapar gärna en historia så länge det blir ett gemensamt skapande. Ingen ska behöva skapa själv. Det handlar om ett gemensamt byggande.

Anpassningsbar och livlig fantasi. Finns detta är kvällen räddad. Så länge "jag" finns, kommer vi aldrig att få ett slut på denna historia. Börja med en gång. Det är inte enkelt. Förbannad, enormt besviken och dessutom sömnlös. Måste göra något åt saken.. 

150620

2015-06-20
01:27:54
Jag är ute på landet. Utan täckning, rätt befriande faktiskt. Har en telefon som på riktigt suger, förstår inte hur jag kunde vara nöjd med denna förut? Har jag turen på min sida så hämtar jag ut min riktiga telefon i veckan.. Hoppashoppas!

Att vara ute på landet är skönt. Men alla mina tankebanor är översvämmade av funderingar. Men mest frågor, frågor jag inte kan ställa. Det handlar om de olika perspektiv vi har. Jag vill egentligen bara resa mig upp och skrika nej. Jag förstår inte hur bilden är uppbyggd. Jag kan inte säga ifrån, inte ta till mig bortförklaringar... ingenting. Det går inte att haka sig fast hela livet. Allt är bara så fruktansvärt.

Anyway, hoppas att ni har haft en fin midsommar.

150616

2015-06-16
00:04:38
CUT!
Sen är det över. Vi vänder blad och fortsätter på nästa kapitel. Det fylls på, mer och mer. Hur ska detta sluta? Jag har tusen frågor och funderingar. Jag är inte hel, jag vill bygga men jag har inte orken. Jag är svag och jag tar emot exakt allt. Det gäller att vara försiktig och lägga märke till gränsen, det är inte lätt. Men det kommer inte att hända något förrän man helhjärtat försöker. Hur ska detta vara? Behöver det finnas regler som påminner? Jag vill så gärna veta så himla mycket. Detta är inte lätt öht.

150612

2015-06-12
22:18:09
Jag förstår verkligen inte. Är det mig det är fel på? Jag måste sluta gå in 100% jag tjänar verkligen ingenting på det. Jag går på lögn efter lögn efter lögn och låter det bara fortsätta så. Jag är dränkt i ett jävla vattenfall, otroligt besviken. Jag vet så mycket mer än jag borde, jag kan inte rå för det. Jag är typ född sån. Jag måste börja räkna mer med mig själv. Att räkna med andra fungerar verkligen inte för mig. Är det då mig det är fel på? Jag vet inte längre... Känns bara som om jag hamnar längre och längre ner för varje dag som går. Jag behöver ett lyft... typ nu?!

150609

2015-06-10
01:32:32
Glöm det. Glöm att jag ens sa något.
Eller... det är redan gjort. Jag ångrar mig.
Tack och hej!

Och nej, jag lär inte somna på ett tag till.

RSS 2.0