151128

2015-11-28
02:50:59
Jag har kommit på en sak som skulle få mig att må otroligt mycket bättre. Jag vet vad jag behöver och jag lyssnar noga på mig själv.

- En eller två minuter, varje kväll. Det skulle göra så extremt mycket.

En klapp på axeln så är allt över. Men jag sover inte.

151127

2015-11-27
02:51:48
Den privata bloggen är den ultimata räddningen i mitt liv. Där kan jag skrika, gråta, skratta, berätta, beskriva och förklara. Där får jag utlopp för alla känslor jag har inom mig, utan tjaffs, kommentarer, kalla blickar. Det känns som att någon lyssnar, bara lyssnar. Det är skönt. Speciellt stunder som dessa. #sömnlösnattijordbro

Pepptalk med mig själv.

2015-11-27
00:23:10
År tvåtusennio, närmare bestämt den tjugosjunde augusti. Alltså lite mer än sex år sedan sa jag någonting riktigt klokt. 

Varför kan jag inte ta till mig dessa ord? Reflektera över dem och applicera dem i mitt nuvarande liv och mina nuvarande tankar? De platsar in så jäkla bra och jag behöver dem. 

Jag blir imponerad över mitt dåvarande jag. Jag stod verkligen upp. Nu har jag lagt mig, men jag krigar uppåt igen. Hejja mig, jag ska nå toppen!

151126

2015-11-26
13:29:29
Vad gör man när man känner att man inte räcker till? När man sliter in i det sista utan att det märks? När fokusen ligger någon annan stans? Jag vill bara lägga mig under täcket, försvinna och hoppas på att allt har löst sig när jag kommer tillbaka. Den typen av magi hade varit perfekt. 

För just nu hinner jag inte med och jag hinns inte med för den delen heller.

151115

2015-11-15
01:21:02
Vaken? Ja, klarvaken.
Jag fungerar inte som människa längre, det finns liksom ingenting kvar. Någonting jag inte uppskattar har tagit kontroll över mig. Jag orkar inte. 

Omtanke på riktigt är nyckeln till allt. Det är vad jag behöver. Jag är inte stark nog, när det väl kommer till kritan är jag chanslös. Kom ihåg det. 

151110

2015-11-10
00:48:49
Helt rätt! Förtjänar inte ett piss.

Idag bestämde jag mig, det kommer inte att hända igen på ett bra tag. Det här har tagit hårt på mig. I över en månads tid har jag varje dag stått framför en spegelbild jag helst av allt vill krossa.

Jag har mestadels valt att ignorera att jag blir undanknuffad för bättre saker. Jag vet inte om det är girigheten eller egoismen som beslutar. Någonstans där är jag lost.

Att hela tiden bli underskattad är något jag stör mig på. Jag vet. Jag väljer att spela med. På så sätt lär jag mig vilken sida du väljer. Jag skiter i vilken färg det är, just nu är det saksamma - lögn som lögn.

Allt handlar om att noggrant tänka efter före. Vi ska se vad som hittas på nu. Det går inte att räkna med mig, de chanserna är bortspelade nu. Det finns massa saker att kompensera detta med, det handlar om att reflektera över det jag hela tiden sagt och de frågor jag haft som faktiskt betytt någonting för mig. Allt kommer inte serverat på silverfat, för att tjäna behöver man jobba. Tills dess håller jag avstånd.

Men vad spelar det egentligen för roll? Ett par meter bort så existerar inget av det här. Där är det frid och fröjd - jävligt skönt också. Det märks. Här... Här är det förbannat blött. Trots att det inte är värt det så kan jag inte hjälpa det. 

151109

2015-11-09
01:26:58
En sak är att lova någonting. En annan är att ta all ren jävla fakta och kasta det rakt i ansiktet. Om jag tog illa upp första gången, vad fan gör jag inte i såna fall andra gången?

Det finns bättre. Det finns så jävla mycket bättre. Jag är inte dum i huvudet, ärlighet är prio-fucking-ett. Ibland passar det inte och då håller man käften.

Jag är sänkt till botten. Nu tar jag mig inte upp på ett tag. Allt kan dra åt helvete, det positiva existerar inte längre. 

151108

2015-11-08
01:07:58
Det blir så fel i mitt huvud. Om jag är hundra procent inställd på något så ÄR jag hundra procent inställd på något. När motsvarigheten är noll procent, känns allting bara så meningslöst. 

Godhet.

2015-11-04
01:47:46
Att förlåta dina synder var ett misstag
Ett misstag
Jag bröt mig in i himlen
för att stjäla dina tårar

Allt vi gör får konsekvenser, så se upp med vem du sårar
Om jag bara kunde fylla mitt hjärta med godhet

Jag minns första gången jag såg dig
Ditt ego skymde solen
Den första dagen i mitt liv tog slut
Allt såg så mörkt ut, du var ljuset
men det började likna självgodhet


151102

2015-11-02
00:58:06
Jag vet inte vad jag ska säga...
Jag kan inte komma med något nytt, det är samma. Samma lika och fruktansvärt jobbigt. Jag finns inte. Inte alltid.

Ensamhet är det nyaste nya, jag har gett upp och jag stannar här. Ta vara på vad som är här och nu, allt går inte att pausa eller spola tillbaka.

Envägskommunikation när den är som värst. Jag tar det inte längre, jag är och har alltid varit hundra procent. Jag fattar inte varför och jag fattar inte hur? Det är ju inte värt det?

RSS 2.0