150918

2015-09-18
00:26:19
Problemet är så mycket större.
Jag räcker inte till. Respekten är sällsynt.
Det är jag som gör bort mig. Jag gör illa
mig själv, men jag kan inte låta bli.

Det har gått för långt nu. Jag orkar inte
slå tillbaka. Allt avslutas med en panikångestattack. Jag skulle aldrig ha sagt något från början. Jag ångrar mig.

150916

2015-09-16
23:40:18
Jag skulle vilja påstå att jag har lärt mig, men jag är fruktansvärt naiv. Jag tror verkligen på allt, det är löjligt. 

Till mig kan man komma och gå precis hur som helst. Man kan säga precis vad som helst. Jag finns ju alltid där, oavsett vad. 

Jag vill inte detta längre. Men egentligen... Vad har jag att säga till om? Det finns andra saker att göra, sånt som har högre värde. Högre än det högsta, och det är väl okej? I guess.

150915

2015-09-15
00:06:21
Hjärnan är igång igen, tusen tankar spinner runt. Det är hopplöst, jag bryts ner så lätt. Små fina ord, just idag. Just idag. Varför just idag?

Har jag en påverkan? Var det jag som planterade fröet? Blev jag förstådd? Eller handlar det om något helt annat? Jag är lost, jag förstår verkligen ingenting. Please, tell me?

150914

2015-09-14
00:40:22
Denna konstanta känsla som talar om att man inte är good enough. Jag gjorde bort mig, jag får ta konsekvenserna, trots att jag förtjänar bättre än så. Inget snack om saken.

150913

2015-09-13
03:28:36
Misslyckad del två eller något.
Vad har jag gjort för fel? Jag har mina misstankar, vad jag vet så stämmer mina teorier. Jag borde inte sagt något från början. Det finns så jävla mycket jag inte borde ha gjort.

Jag skulle bara ha stannat hemma. Det hade iofs inte varit lösningen, men jag hade sluppit den här känslan. Är det jag som tar sönder mig själv? Ingenting att ha, inte just nu iallafall, fuck this shit. Jag orkar inte, jag gör verkligen inte det.

Jag är ensam i det här. Jag är ensam i det där. Jag är ensam överallt. Det bara är så, oavsett. Handlingarna spelar större roll än orden. Det finns ingenting jag kan säga, jag väljer att bara vara tyst. Kan inte allt bara dra åt helvete om jag ber snällt?

Mvh
#ensamtjejmedriktigångest

150912

2015-09-12
12:56:19
Det är vid såna här tillfällen man inser hur jävla misslyckat allting är. Hur misslyckad jag är. Kunde inte ens leva upp till mina egna krav.

Ska ladda om, kvällen ser iaf lovande ut.
Tack och hej!

150910

2015-09-10
23:51:16
Det är mycket känslor nu, det går upp och ner, fram och tillbaka och tillbaka igen. Det är blandade känslor, men majoriteten är oro. Jag oroar mig för väldigt mycket, hur kommer det att se ut? Framtiden, hur blir den? Är det något jag har gjort? Kunde jag gjort någonting annorlunda? Vad är fel? Förtjänar jag verkligen detta?

På ett sätt har jag gett upp, det känns inte längre värt. Jag tappar allt, flera gånger per dag. Tuffa besked, jobbiga beslut och ett vanligt liv utöver det. Jag grejjar det inte riktigt, jag typ..  faller. Jag faller extremt jävla hårt. Jag orkar inte ens ta emot. Jag bara... lever med det. 

150908

2015-09-01
02:21:40
Redan igår hade jag räknat ut detta, långt före själva händelseförloppet. Därför bröt jag, jag gick, jag lämnade. För jag orkade inte. Nu är det bekräftat, jag hade återigen rätt.

Jag kan inte ta det. Så mycket BS. Jag har full koll på vad som är sant och inte. Jag accepterar helt enkelt inte att bli bortprioriterad. Det var exakt vad som hände, jag visste precis, kunde inte hindra det, kunde bara visa på att mina känslor faktiskt fanns där. Ingen reaktion, handlingar utöver detta. Sån jävla ångest.

 

RSS 2.0