100604

2016-06-04
01:24:39
Jag saknar det där lilla extra i vardagen som får en att le. Ingenting kringgår de vanliga rutinerna, samma sak dag ut och dag in.

Jag är rastlös, uttråkad och fullkomligt lättirriterad. Är det ens värt det? Jag fortsätter att hålla huvudet högt. Litar på att det finns där och att det en vacker dag kommer att bidra med lite glädje. 

En hopplös jävla vardagssyssla, precis som allt annat. Ojämna veckor är dom bästa, då får man lite av allt. Den som spar, han har... och slipper då leta. Jag är sänkt på alla nivåer. När kan jag ta igen mig? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0