160627

2016-06-27
02:23:30
Jag kan inte låta bli. Jag har hela tiden varit hundra procent säker på att min teori stämmer överens med verkligheten. Används osanning för att rädda situationen? Jag håller stenhårt fast vid min teori, för har man inget att dölja så gör man heller inte ett medvetet val att dölja det. Jag har stenkoll, jag har testat och jag har funderat. Att orden motbevisas stärker min teori vilket samtidigt sätter detta i en svårare position. Eller....

Kanske är det jag som behöver räddas från mitt psyke? Är jag för skadad? Söker jag upp problemen eller söker dom sig till mig? Vem kan skilja på rätt och fel?

Allt handlade om tid och rum. Detta var som sagt en jobbvecka, en jobbvecka utan sömn där minsta lilla tanke analyserats. Jag behöver ingen som besparar mig sanning genom att gömma den? Jag behöver någon som har viljan nog att bevisa att det kan ske en förändring genom att ärligt och öppet förmedla den. Tills dess håller jag fast vid det jag tror att visa beslut behöver en eftertanke. Jag föddes inte igår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0